Jag befinner mig just nu i Gävle hos mina föräldrar. Idag lördag åkte jag över dagen till Kistamässan och Caravan Stockholm. Imorgon bär det av mot Fritsla igen…


Här kommer en sammanfattning av resan hittills. Det har varit en av de härligaste upplevelserna i mitt liv. Att resa närmare 300 mil med husvagn upp till Norrland, umgås med en god vän en helg, åka skidor, bo i husvagn, fastna i en snorhal backe, köra rakt in i en snövall och se husvagnen falla isär. Det är ingredienserna i ett äventyr värt att minnas. Jag ler inombords när jag skriver detta.

Senast jag skrev här om resan så övernattade jag utanför Örnsköldsvik. Dagen efter gick färden till Boden via E4. Där hämtade jag Jakob som jobbar som busschaufför. Vi campade i min Kabe Rubin vid Fjällnora Friluftsområde i Uppsala i somras, och nu gav vi oss ut på vintercamping och skidåkning. Vi satte kurs mot Kåbdalis utanför Jokkmokk.

Ica Älvsbyn
I Älvsbyn bunkrade vi husvagnen med mat, och godis. Jakob gör här en Captain-Morgan-pose utanför Ica.

Framme i Kåbdalis
Här har vi precis anlänt i Kåbdalis. Vi ställde upp husvagnen på plats nr 5.

Jacob och SMV
Morgonen efter hyrde vi skidor mm och begav oss till backarna. Detta var andra gången i mitt liv som jag åkte slalom, och det gick ganska bra.

Kåbdalis skidbacken
Kåbdalis är småorten som för 50 år sedan blev till en skidanläggning, tack vare familjen Gunnarstedt. Läs mer på Kabdalis.com.

Jacob i baren
På kvällen hängde vi i baren ovanpå restaurangen.
På söndagen åkte vi skidor igen, och kl 16 på eftermiddagen åkte Jacob med buss hem till Boden eftersom han skulle jobba på måndagen. Jag sov över en natt till och styrde sedan norrut längs E45. Målet för dagen var Jukkasjärvi.

Renar på E45
På E45 i Norrbotten gäller det att vara vaksam. Renar kan när som helst springa ut på vägen.

Ice Hotel
Framme i Jukkasjärvi så gick jag en guidad visning på ishotellet. Mer om detta i ett annat inlägg.

Torneälven solnedgång
Solnedgång över Torneälven. Notera husvagnen, en Sävsjö Euroline 5.6.
På tisdagen körde jag den futtiga milen till gruvstaden Kiruna. Här hade jag tänkt gå guidad visning i gruvan men det var tyvärr fullbokad. Dagen blev händelserik ändå. Här är förklaringen:

Luossavaara Kiruna
Jag var dum nog att chansa på att det gick att ta sig upp för backen i Kiruna. På grund av blankisen kom jag bara halvvägs upp, hjulen spann på bilen och hela ekipaget började glida bakåt. Att backa rakt bakåt gick inte heller, ekipaget vek sig och började glida bakåt ännu mer.

Pistmaskin med husvagn

Jag ringde personalen på skidanläggningen, som fick komma med pistmaskinen. Först drogs bilen upp och sedan vagnen.
Väl uppe kopplades ekipaget ihop. Nu var det bara att vända runt och åka ned igen. Varför valde jag inte att vända på den riktiga parkeringen istället för att försöka vända där det var som smalast?

Mercan sitter fast 2

Mercan sitter fast

Ja det undrade jag också, efter att jag fastnad med höger bakdäck i snön. Denna gång hade de inte tid att hämta pistmaskinen. Vad gör man då?

Assistanskåren
Jo man kallar på assistanskåren. Tur att de har resurser. När hag äntligen var frigjord åkte jag ned för backen och bärgare följde efter bakom. Det var tur det, för väl nere kom en liten uppförsbacke igen. Mercan tog sig inte förbi utan började slira igen. Typiskt! Efter detta blev jag skeptisk så fort jag såg den minsta uppförsbacke.

Så här i efterhand så var det bara roligt att allt detta hände. Ett lärorikt misstag som snabbt blir en rolig historia.
Mer om äventyret berättar jag snart…

I’m right now in Gävle with my parents. Today, Saturday, I went over the day to the Caravan fair in Stockholm. Tomorrow it’s off to Fritsla again …

Above is a summary of the trip so far. It has been one of the most wonderful experiences of my life. Travelling almost 1900 miles with a caravan up to Norrland, hanging out with a friend for a weekend, ski, stay in a caravan, getting stuck on a hill, running straight into a snow bank and watch the caravan fall apart. They are the ingredients of an adventure worth remembering. I smile inwardly as I write this.

Last time I wrote about this trip was it was about the night outside Örnsköldsvik. The following day I continued up along the E4 and picked up my friend Jacob in Boden. We camped in my Kabe Rubin at Fjällnora Recreation Area in Uppsala last summer, and now we set out on winter camping and skiing. We headed for Kåbdalis outside Jokkmokk.

In Älvsbyn we stocked the caravan with food and sweets. Jacob made a Captain Morgan pose outside of Ica.

The morning after we rented skis etc. and headed to the slopes. This was the second time in my life I went downhill skiing, and it went pretty well.

Kåbdalis is a small village, witch 50 years ago became a ski resort, thanks to the Gunnarstedt family. Read more on Kabdalis.com.

In the evening we hung out in the bar on top of the restaurant.
On Sunday we went skiing again, and at 4 PM in the afternoon Jacob went by bus back to his home because he was to work on the Monday. I slept over night and then headed north along the E45. The goal for the day was Jukkasjarvi.

On the E45 in Norrbotten it is important to be vigilant. Reindeers can at any time run out on the road.

Arriving in Jukkasjarvi I joined a guided tour of the Ice Hotel. More on this in another post.

On Tuesday I drove the 10 kilometers to the mining town of Kiruna. Here, I thought I would go and see if I could get on a tour of the mine, but unfortunately it was fully booked. The day was eventful still. Here’s why:

I was stupid enough to think I could get up a slope to a beauty spot, at a ski resort. Because of the slippery ice, I came only halfway up, the wheels span on the car and the entire rig began to slide backwards. Reversing straight back did not work, and the rig began to slide back even more. I called the staff at the ski center, and they brought the piste machine. First they pulled the car up, and then the caravan.

Once the rig was connected together, it was only a matter of turning round and go back down. Why didn´t I turn round on the real parking lot instead of trying to turn where it was narrow?
Yes I wondered too, after I got stuck with the right rear tire in the snow. This time they did not have time to use the piste machine. What do you do then? Well you call on a towtruck. Luckily they have the resources. When I was finally released, I went down the hill and the tow truck followed behind. It was fortunate that they did, because once I came down the road went slightly uphill again. The Mercedes started spinning again. Typical! After this I was skeptical every time I saw the slightest uphill.

In retrospect, it was just funny that all this happened, mistakes that quickly becomes a funny story.

More about the adventure will come soon …

  1. Martin
    Feb 19, 2017

    Inga dubbdäck? Och vad hände med den främre regskylten på bilen?

    Reply
    • Johan
      Feb 19, 2017

      Jodå Martin, det är dubbdäck på både bil och vagn! Nummerskylten lossnade när jag försökte leta kroken att bogsera med, men jag monterade tillbaka skylten sen.

      Reply