Igår kl 14:00 landade ett något försenat Lufthansa-plan på Landvetter Flygplats. Det var skönt att vara tillbaka på Svensk mark, men upplevelserna från helgens Englandstripp går inte att bara se förbi. Vilket äventyr det varit, med både positiva och negativa upplevelser.


Första dagen på mässan, alltså i lördags parkerade jag på East Car Park nr 5 precis som förra året. Visst kände man igen sig.


De tre enorma bokstäverna som bilar förkortningen NEC minns jag inte från förra året.


Vi inleder husvagnsvandringen med en Bailey Unicorn Vigo.


Den något större Unicorn Barcelona har längsgående dubbelsäng och vagnsbrett hygienutrymme.


Bailey bygger även husbilar med serien Approach Autograph, här i storleken 730.


T@B säljs i England genom Airstream & Company, som också säljer Airstream och Eriba. Här är T@B Offroad.


Förra året fanns bara Hobbys husbilar i deras monter, nu fanns även husvagnar. Det är mycket troligt att om du nämner märket för en engelsman kommer denna säga ”They are associated with gypsies (de förknippas med resandefolket)”


KIP Caravan från Holland ställde ut på mässan för första gången. Här syns bland annat Niels Elzenga (mitten) och VD Henk Gunnink (höger).


Robert och Anna Campbell har en Bailey Pageant från 2003 och vill gärna byta upp sig till en ny vagn, kanske denna Swift Challenger Sport 584.


Den andra dagen började med att jag träffade Andrew Jenkinson, en mycket kunnig husvagnsentusiast som bland annat skrivit flera böcker om husvagnar. I julklapp 2011 fick jag en bok om märket Sprite som Andrew skrivit.


Hippie-folka i modern tappning.


Vanmaster bygger husvagnar för de som önskar forma sin absoluta drömvagn. Samtliga modeller kan anpassas efter varje kunds specifika krav. Det kostar, men exklusiviteten är svår att nå. Här är största modellen 640.


Tripbuddy är en liten husvagn för stora äventyr. Precis som med Vanmaster kan den anpassas efter kundens önskemål, t ex när det kommer till utvändig färgsättning. Läs mer här.


Efter mässan var det dags att ta sig tillbaka till bilen, tanka den och återlämna den på flygplatsen. Det första problemet var att jag inte memorerade exakt vilken p-plats jag ställt bilen på. Därför gick jag till en p-plats den min bil inte stod, och började mer och mer tro på det mest osannolika, att den stulits. Efter att ha granskat parkeringsplatserna intill utan att ha hittat bilen började jag tänka saker som ”varför gör världen så här mot mig”. Men till slut hittade jag den, på p-plats N5. Jag trodde jag hade ställt den på N6 men måste ha kört bort från själva skylten som det stod N6 på.

Sedan navigerade jag till närmsta bensinmack, men min GPS försökte få mig att åka till macken via ett parkeringsområde som tyvärr slutade med en avspärrning, utan macken i syne. Efter att ha frågat mig fram ett par gånger hittade jag rätt och kunde tanka bilen.


Sen var det bara att navigera till återlämningsstationen för bilen. Det var lättare sagt än gjort, GPS:en ledde mig in på ett område för förvaring av utryckningsfordon, och där hamnade jag också vid en återvändsgränd. Som tur är finns det ju skyltar att följa, och bilparkeringen var så nära flygplatsterminalerna att man istället kunde följa dessa.

Jag tillbringade sedan ca 11 timmar på flygplatsen (sovandes på en bänk mellan kl 23:00 och 04:00). På resan hem till Sverige var man trött, men glad och berikad på upplevelser.

NEC Caravan Show 2014: Mixed photos from the Fair

Today at 2 pm a slightly delayed Lufthansa plane landed at Landvetter Airport. It was nice to be back on Swedish soil, but the experiences from this weekend’s trip to England can not be ignored. What an adventure it has been, with both positive and negative experiences.

First day at the fair, on the Saturday I parked on East Car Park No. 5, just like last year. Sure I recognized the area. The three enormous letters that make up the word NEC as not there last year if I remember it right.

We begin the caravan trek with a Bailey Unicorn Vigo. The slightly larger Unicorn Barcelona has longitudinal double with wide rear end washroom. Bailey also builds motorhomes as the Approach Autograph, here in the size 730.

T @ B is sold in England by Airstream & Company, which also sells Airstream and Eriba. Above is the T@B Offroad.

Last year there were just Hobbies motorhomes in their stand, now there were caravans too. It is very likely that if you mention the brand to an Englishman he will say that ”They are associated with travellers”.

KIP Caravan from Holland exhibited at the fair for the first time. Here is members of the staff including Niels Elzenga (middle) and CEO Henk Gunnink (right).

Robert and Anna Campbell has a Bailey Pageant from 2003 and plan to trade up to a new caravan, maybe this Swift Challenger Sport 584.

The second day began when I met Andrew Jenkinson, a very knowledgeable caravan enthusiast who was written several books about caravans. In Christmas 2011, Igot a book about the brand Sprite that Andrew wrote.

Vanmaster build caravans for those who wish to shape their absolute dream caravan. All models can be customized to each customer’s specific requirements. It costs, but the exclusivity is difficult to reach. Here’s the model 640.

The Tripbuddy is a small caravan for great adventures. As with Vanmaster it can be adapted to customer requirements, eg when it comes to the exterior color scheme. Read more here.

After the fair, it was time to get back to the car, fill it and return it at the airport. The first problem was that I had not memorized the exact parking space I put the car on. Therefore, I went to a parking spot where my car did not stand, and began more and more to believe that it might be stolen. After walking through the carparks around without having found the car I started to think about things like, ”why does the world do this to me.” But finally I found it, on the spot N5. I thought I had put it on the N6 but must have driven away from the sign that said N6.

Then I navigated to the nearest gas station, but my GPS tried to get me to go to the gas station through a parking area which unfortunately ended with a roadblock, with no gas station in sight. After asking a couple of locals I found the right way and was able to fill up the car.

Then I just had to set the GPS for the rental car return carpark. It was easier said than done, the GPS led me to an area for storage of emergency vehicles, and where I ended up also at an impasse. Luckily there are the signs to follow, and the car park was so close to the airport terminals that instead I could follow those signs.
I then spent about 11 hours at the airport (sleeping on a bench between 11 pm and 4 am). On the journey home to Sweden was one tired, but happy and enriched with experiences.