God kväll-hälsningar från Manchester. Här i Norra England är det ca 12 grader varmt och mulet. Aningen mildare än Sverige, där snön börjat falla på sina ställen enligt vänner och bekanta.


Gårdagen kommer få en värdig plats i min samling mycket minnesfulla dagar. Det var då jag körde 15 mil till Birmingham och NEC Caravan Show. NEC är en förkortning för National Exhibition Centre och här anordnas varje år Storbritanniens största husvagns- och husbilsmässa. Närmare 100 000 människor besöker denna mässa under de sex dagar den hålls. Husvagnar och husbilar samsas med tillbehör, tidskrifter och inspirerande resemål. England sägs vara Europas mest campingsälskande nation, med en halv miljon husvagnar på vägarna. Merparten av besökarna är av den äldre åldersgruppen. Plötsligt känns Sveriges husvagnsköpare så otroligt unga, och att medelåldern är högre här tror jag starkt på.

Dagen började med att jag begav mig till Sixt Hyrbilar där jag bokat en bil. Det var med en klump i halsen jag knallade dit, för jag har aldrig kört bil i England förut. Men det var inte alls svårt att anpassa sig till att ratten satt på fel sida, samt att man skulle hålla sig på vänstersidan. Dock så är det bra om man är vaken och hela tiden påminner sig själv om detta.


Bilen var en sprillans ny Vauxhall Astra Turbo. I grunden är det en Opel med annan logotype. Här i England finns inte varumärket Opel utan det är Vauxhall som gäller. Bilen var så ny att jag var den absolut första kunden att hyra den. Den inregistrerades för 8 dagar sedan. Som grädde på moset var det en bensinmotor i den, mycket uppskattat tack vare accelerationsförmågan och den lägre ljudnivån.

Efter att ha tagit sig ur centrala Manchester påbörjades den långvariga vistelsen på Storbritanniens motorvägar. Ett undantag är M6:an som inte är en motorväg utan en trafikstockning. På grund av morgonrusningen tog det 3 timmar att ta sig till Birmingham.


Nu är vi framme. Det får bli ”East car park number five”


NEC är så stor att husvagnsmässan inte tar upp alla hallar. 14 hallar hade tagits i anspråk för detta ändamål, övriga hallar var till… något annat.


I kommande inlägg kommer jag berätta om alla husvagnar på mässan, med en summering av samtliga märken. Här och nu visar jag denna folkvagnsvagn, eller vad man ska kalla den.


En del besökare uppmärksammande min systemkamera med orden: ”Which Magazine do you work for? (vilken tidningen jobbar du åt). Här befinner jag mig i Baileys monter, och visst matchar min kavaj den blå färgen på disken, en färg som är Baileys varumärke.


Något som är så härligt med husvagnsmässor är mängden trevliga människor man möter. Olga och Peter Cahill bor i Dublin på Irland och är nybörjare när det kommer till husvagnar. Längtan till vacker natur och avkoppling är den huvudsakliga anledningen till att en liten och enkel husvagn övervägs. Men den ska vara bekväm också. Kanske skulle en Sterckeman Starlett som denna sitta fint? Men den ska helst ha en permanent dubbelbädd.


Tittut!


Efter att ha tagit farväl till mässan började jag allt mer ångra mitt val av parkeringplats. Det tog nämligen närmare 15 minuter att promenera dit. Det gick bussar i området men köerna till dessa sträckte sig som stora ormar utanför entrén.

Efter att (äntligen) hittat bilen bar det av mot Birmingham centrum för att träffa en kille som heter Mikey Rogers. Jag upptäckte honom på bilddelningsapplikationen Instagram då han gillade flera av mina husvagnsbilder. Mikey är en traveller (british gypsy) och bor i husvagn på en traveller site utanför centrala Birmingham. Tro det eller ej men han äger två husvagnar, en 3 år gammal Tabbert och en något äldre Hobby.


Här är Mikey (vänster) med sin kompis Mario. Mycket trevliga personligheter. Jag fick ett par timmar med dessa herrar, men det var dags att dra sig hemåt. Efter att ha kört dem till Marios lägenhet programmerades navigatorn mot Manchester och Kincardine Road. Som tur var flöt trafiken på bättre jämfört med nerresan.

Håll dig uppdaterad för massor av husvagnsnytt är att vänta!