Nu fortsätter jag berätta historien om det absolut ballaste husvagnsmärket på planeten!

I slutet av 70-talet bildades bolaget Svenska Tabbert AB för importen av vagnar till Sverige. Tabbert som märke ansågs nu ha utvecklats i fel riktning, med rask expansion och husbilsdebut gick man mer och mer från det som alltid kännetecknat Tabbert. Med den nya ledaren Klemens Hitzemann genomfördes en omfattande rekonstruktion som innebar bland annat nedläggning av fabrikslokaler samt stopp i husbilsproduktionen. Det hårda arbetet gav resultat, och 1984 kunde man notera som det första året på länge då man gått med vinst. Säsongen 1985/1986 byggdes det 4500 vagnar varav 43 procent gick till export. 1986 köpte man också den konkursdrabbade konkurrenten Wilk och husbilstillverkaren FFB. 1991 gick den svenska importören Caravan Import AB i konkurs. 1994 landade årsproduktionen på 7500 husvagnar. Året efter bildades Tabbertklubben, en svensk intresseorganisation för ägare av en Tabbert. 1997 köptes en fjärdedel av koncernen upp av konkurrenten Knaus och snart blev hela Tabbertorganisationen inkluderad i Knausgruppen.
1998 övertogs den svenska importen av Firman Hamlet & Bergholm, med Stefan Hamlet och Olle Bergholm i spetsen. I början av 2000-talet beslutades det att slå samman de två koncernerna Knaus (Knaus, Eifelland, Vimara) och TAIG (Tabbert, Wilk, Weinsberg) och bilda Knaus Tabbert Group. 2002 introducerades också den retroinspirerade konceptvagnen T@B 320 RS, även kallad Silverkulan. De klassiska modellnamnen i Tabberts program, Comtesse och Baronesse blev nu utbytta mot Da Vinci, Vivaldi och Puccini. Den klassiska beigefärgade lyxmodellen Baronesse går fortfarande att köpa mot beställning.